Klimatarbetet måste drivas lokalt – också

En av de viktigaste lokala politiska frågorna för oss i Miljöpartiet är klimatfrågan. Men kräver inte klimatfrågan stora internationella överenskommelser? Ja, sådana är förstås det som behövs allra mest, men faktiskt så är det lokala politiska arbetet extra viktigt när det internationella arbetet med överenskommelser kärvar.

Man ska aldrig underskatta de goda exemplens makt. Om Stockholm blir världsledande på att minska sina klimatutsläpp så innebär det inte bara ett viktigt bidrag totalt sett. Minst lika viktigt är att andra kommuner och landsting (i Sverige och runt om i världen) då använder oss som exempel och modell för att minska sina egna utsläpp.

Miljöpartiet driver i kommun- och landstingspolitiken en rad frågor som skulle innebära rejäla minskningar av koldioxidutsläpp för att minska Stockholms klimatbelastning. Det här är de tre viktigaste: 1. Stopp för eldning av olja och kol, som ersätts med förnybar energi (som kommunen till stor del kan producera själv). 2. Passivhus som standard vid nybyggnation plus investeringar i energibesparande åtgärder i kommunens egna fastigheter och allmännyttans bostadshus. 3. Ökning av andelen kollektivtrafik och minskning av andelen biltrafik.

1. I en undersökning som redovisades i tidningen Miljöaktuellt för ett par år sedan var den allra mest effektiva – och snabbverkande – åtgärden för att minska en kommuns eller ett landstings klimatpåverkan att snabbt fasa ut användning av kol och olja och ersätta detta med biogas, fjärrvärme, sol- och vindkraft.

Just detta driver vi i Stockholm; inte minst när det gäller Värtaverket som kommunen äger. För att kunna producera så mycket biogas som möjligt (som nästan inte ger några koldioxidutsläpp alls) vill vi ta krafttag för att återvinna allt avfall som kan användas till biogas. Här ligger Stockholm långt efter många andra kommuner. En av de resurser som måste tas tillvara är allt matavfall som hushållen nu slänger i soporna.

2. En kommun kan styra energianvändningen vid byggande av nya hus och bostadsområden, eftersom man kan sätta villkoren för företagen som ska bygga. Passivhus som standard innebär att inga koldioxidutsläpp görs, eftersom husen är självförsörjande på energi. Dessutom äger kommunen själv och allmännyttan (Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem) väldigt mycket fastigheter, där investeringar kan och bör göras för att minska utsläppen till så nära noll som möjligt.

3. Den tredje stora området är trafiken – att förändra proportionerna så att vi de närmaste tio åren rejält minskar biltrafikens andel, som också står för en stor del av utsläppen av koldioxid. För att klara det så behövs fler styrmedel plus en storsatsning på investeringar i kollektivtrafik. Ett av de styrmedel som vi vill börja använda aktivt är parkeringspolitiken – idag är parkeringsplatser ofta gratis eller subventionerade, vilket uppmuntrar bilägande och bilåkande.

Ett starkt skäl för att vi absolut inte vill bygga den stora motorvägen ”Förbifart Stockholm” är att den kommer att öka biltrafikens andel, samtidigt som den genom sin enorma kostnad (30-40 miljarder kronor) tränger undan mycket nödvändiga satsningar på spårtrafik.

Artiklar i DN här, här och här.

Artiklar i SvD här, härhär, här och här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: