I en debatt i onsdags hos IOGT-NTO fick jag möjlighet att lägga fram Miljöpartiets syn på alkohol- och annat drogbruk, särskilt bland unga. Mina huvudpunkter. 1. Rusta upp socialtjänsten igen så vi kan fånga upp och hjälpa fler barn som lever i missbruksmiljöer. 2. Satsa på mer förebyggande arbete, särskilt gentemot föräldrarna. 3. Investera i missbruksvård.
Kostnaderna för alkohol- och narkotikamissbruk är enorma för samhället; i form av extra kostnader för hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och förskola (kostnader för barn med problem i missbruksmiljöer), kriminalvård, polisinsatser och i kostnader för alla de privatpersoner som drabbas av inbrott m. m.
Särskilt kostnaderna för unga människor som inte får tillräcklig hjälp när deras föräldrar eller de själva missbrukar är mycket stora, och det gäller speciellt för alla dem som senare slås ut ur samhället.
Under de senaste fyra-fem åren har den moderatledda majoriteten gjort omfattande nedskärningar inom socialtjänsten i Stockholm. Det måste till en rejäl kursändring. De tre områden jag nämner i ingressen är avgörande; skillnaden mellan status quo eller en vändning av utvecklingen.
1. Väldigt många barn lever i missbruksmiljöer utan att samhället vet vilka de är. Många anmälningar om barn som misstänks fara illa utreds inte, pga av brist på personal. Det måste finnas resurser så att alla signaler om att barn far illa fångas upp.
2. Örebro Prevention Program är ett bevisat effektivt sätt att arbeta gentemot föräldrar och andra vuxna, för att de ska låta bli att köpa eller bjuda på alkohol till minderåriga. Stockholm måste kraftigt öka sina insatser till denna och andra metoder för att förebygga att barn och tonåringar dricker alkohol eller använder narkotika.
3. Mer resurser till behandling för personer med missbruksproblem är en mycket effektiv investering. Även om bara en liten del av dem som missbrukar vänder sina liv till drogfrihet så blir det en samhällsekonomisk vinst, eftersom kostnaderna för varje missbrukare är så stora.
Artiklar i DN här, här och här.
Artiklar i SvD här, här, här, här, här och här.
Stig Olssons blogg här.
Stefan Nilsson (MP) 
Martin, det står inget om förbud eller något liknande i mitt inlägg. Mitt fokus är framför allt barnen som lever i missbruksmiljöer. Det är de barn som växer upp i sådana miljöer, de som har föräldrar som köper ut alkohol åt dem och de som prövar narkotika som är i högriskgruppen för att få stora problem som vuxna.
Min andra huvudpoäng handlar om att investera i behandling för dem som vill sluta med missbruk. Många får i dag avslag på sina ansökningar om behandling, av kortsiktiga skäl. När missbrukare själva har kommit till en punkt att de vill sluta så måste samhället finnas där med hjälp och stöd.
Stig, tack för uppmuntran! Ja, det behövs en kursändring när det gäller de mest utsatta i samhället. Ett socialt hållbart samhälle kräver en grundläggande samhällssolidaritet.
Att tro att man kan förbjuda människor att göra sådant de uppenbarligen tycker om att göra med sig själva är endast helt orealistisk verklighetsfrånvänd moralism. Det har aldrig och kommer aldrig att fungera. Det skapar endast kriminalitet, maffia, våld och an kriminalisering och marginalisering av sjuka människor. (som borde får vård i stället)
Tror det ligger ett grundläggande missförstånd i den här debatten. Det verkar som att de som är mot en liberalare politik automatiskt tror att de liberalare inte ser missbruk och problemen lika allvarligt. Likaså verkar de nära ogrundade synsätt som säger att repressiv politik = mindre missbruk och lidande. OM så vore fallet så vore ju det inget att diskutera. Självklart. Men verkligheten talar en helt annan historia. Vi i Sverige har kanske färre som testar rusmedel än länder med en liberal politik. Men vi har fler missbrukare och framförallt fler dödsfall och andra problem i den här gruppen. Medelåldern på en heroinist i Holland är ca 42 år, medan den är runt 19 i Storbritannien. (Har ingen siffra på Sverige, men säkerligen långt under Holland då jag vet att dödligheten i den här gruppen är långt högre hos oss)
Vänligen
Jag håller med dig i allt du skriver, möjligen att du skulle vara ännu tuffare vad gäller hur hemskt det är där ute i verkligheten.
Problemet som jag ser det är att politiken verkar ha spårat ur totalt och det enda vi ser är nedskärningar inom det viktigaste, alltså vård, skola, omsorg.
Samtidigt som staten/regeringen vräker ut pengar på idiotiska saker och då menar jag att med tanke på att staten aldrig haft så stora skatteintäkter som nu är det hemskt att se dom använda alla dessa pengar på helt fel saker!
Du får det här tipset av mig, och jag kan dokumentera det också om du vill:
Staten skänker miljarder varje år till forskning på KI, ett KI som ansöker om pengar till människor som inte ens finns kvar utan lever ett annat liv i andra länder t o m!!!
Dessutom ägs KI till 95%, minst, av privata internationella storföretag som t ex IBM, AstaZeneca m fl.
Forskningsmiljarderna hamnar i privata fickor utan att någon som helst insyn tillåts, vare sig internt eller av regeringen och det övergår mitt förstånd helt enkelt!!!
Med detta sätt att använda statliga medel på fel sätt är det inte undra på att vi får ett övervakningssamhälle där man slår ner på människor med problem i stället för att ändra på det från grunden!
Pengar finns, men det prioriteras fel och hamnar i redan rika människor fickor och det stör mig!!!