MP:s politik för allas rätt till en fast bostad

En fast bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Miljöpartiet vill att detta förtydligas i lagen, så att kommunerna måste erbjuda alla som lever i hemlöshet en fast bostad. För att förverkliga denna rätt i Stockholm vill vi att en ny verksamhet startas, dit de kommunala bostadsbolagen och de privata fastighetsägarna bidrar med lägenheter.

Under en följd av år har hemlösheten i Stockholm legat på omkring 3 000 personer, varav 400-500 sover i trappuppgångar, källare eller utomhus. Huvudproblemet är att många människor är utestängda från bostadsmarknaden, pga av gamla hyresskulder, tidigare vräkningar eller betalningsanmärkningar.

Med våra förslag skulle vi i Stockholm få fram 400 nya lägenheter per år för personer som lever i hemlöshet. Precis som mat, kläder och utbildning är bostad en grundläggande rättighet och också en förutsättning för att kunna ta tag i andra problem.

För att stötta kommuner att klara bostadsförsörjningen föreslår vi att en ny statlig stiftelse bildas, som köper spridda lägenheter och delar av hus. Lägenheterna hyrs ut till dem som av egen kraft inte kommer in på bostadsmarknaden. Vår förebild är den finska Y-stiftelsen som i dag har mer än 5 000 lägenheter i över 50 kommuner i Finland.

Många av dem som lever i hemlöshet varken missbrukar eller har psykiska problem, men de som har en sådana problem ska alltid få individuellt utformade stödinsatser. Grundläggande är att kunna få budgetrådgivning och juridisk hjälp snabbt, för att förebygga vräkningar.

Läs artikel i Newsmill; ”Förtydliga lagen om allas rätt till bostad”, av mig och Gustav Fridolin här.

Läs mer om Miljöpartiets politik för att minska hemlösheten i Stockholm här.

Annonser

One comment

  1. Bara i Stockholm har det i år, utifrån vad jag fått veta, dött minst ett tiotal av de vi vanligtvis förknippar med riktigt ”hemlösa”. En definition som det visserligen är ganska svårt att få grepp om. När en ”hemlös” exempelvis placeras in i en bostadspolitisk åtgärd så plockar man ut den människan från en statistik och placerar in den i en annan.

    Enligt socialstyrelsens definition är den officiella siffran: 17 800 ”hemlösa”. Siffror som bara bygger på de individer som har varit i kontakt med socialtjänsten eller någon frivilligorganisation under en mätvecka.

    Enligt samma definition menar Sven Bergenstråle (bostadsforskare) att det faktiska antalet snarare är c:a 400 000. Han har då även räknat in de som inte söker hjälp hos socialtjänst eller frivilligorganisation. Det är inte så svårt att förstå att det sker en uppdelning av människor. De som syns och de som inte syns enligt vissa beräkningar.

    Det finns en magisk tremånadersgräns där du övergår från att vara ”hemlös” till att bli ”bostadslös”. Varför då? Varför just tre månader?

    Alla de runt 46 000 ensamstående unga föräldrar med barn. De som tvingas bo under otrygga förhållanden i andra handskontrakt och hos vänner. Varför räknas inte de som ”hemlösa” Varför är det så viktigt att kalla de för ”bostadslösa”? Tänk om vi dessutom skulle räkna in alla som har ett andrahandskontrakt, ett som löper över tre månader, de som bor hos vänner, hos sina föräldrar.

    Av någon anledning finns de här människorna inte ens i närheten av det som vi vanligtvis ser som ett ”hemlöshetsproblem” För att definieras som hemlös måste du bära skammen. Du måste söka hjälp av de som för statistik.

    I socialtjänstlagen är ”självvalsprincipen” inskriven. Den gör dig ansvarig för hur din bostadssituation skall definieras: Antingen som ett bostadspolitiskt problem eller som ett socialt sådant.
    De flesta upplever både skam och förnedring av det bemötande de får hos socialtjänsten. Plötsligt ska du svara på saker som inte har någon som helst relevans till att du saknar ett hem. Hela din och din familjs historia rannsakas.

    Hamnar du en gång i klorna på de tjänstemän som sitter där för att ”hjälpa” dig så riskerar du att inte komma ur deras grepp. Börjar du trilskas kan det dessutom hända att dina barn placeras på fosterhem.
    Detta är så ofattbart för människor som inte har råkat ut för det att den som en gång närmat sig denna osynliga gräns inte sällan märks för livet. Men så länge du håller dig borta därifrån kommer du aldrig heller att sammanblandas med denna grupp.
    Den grupp som det söks pengar på. Den grupp som stigmatiseras. Det vill säga de som vi tycker så fruktansvärt synd om, i alla fall de år vi medborgare ska gå till valurnorna.
    Sluta använda hemlösa som karriärsargument, då det i grund och botten handlar om fattigdom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: