DN har startad en angelägen artikelserie; “Mobbarna och rättvisan”, som tar upp den svenska inkonsekvensen kring mobbning på arbetsplatser. Maciej Zaremba konstaterar att Sverige var först med att 1993 göra “kränkande särbehandling” till ett arbetsmiljöbrott. Nu är vi snart ensamma i Europa om att inte ha åtalat en enda misstänkt för detta.
Zaremba, som länge haft en viktig roll i svensk samhällsdebatt, skriver:
“En sådan inkonsekvens får givetvis konsekvenser. De angenäma syns bäst: enligt brottsstatistiken har det aldrig hänt att någon drivits till psykisk ohälsa på en svensk arbetsplats.”
Zaremba uppmärksammar i artikeln statsvetaren Björn Johnsons bok; “Kampen om sjukfrånvaron”. Enligt Johnson har de sjuka inte blivit flera, men sjukare. Särskilt gäller det medelålders kvinnor inom sjukvård, skola och äldreomsorg. Av de långtidssjuka har de flesta drabbats av olika former av stress.
Vi talar, med all rätt, om stress på arbetsplatser som ett stort problem, men alltför ensidigt som ett resultat av högt arbetstempo eller felaktiga arbetsställningar. Men lika viktigt är att uppmärksamma alla som blir långtidssjuka till följd av dåliga organisationsplaner, fega eller destruktiva chefer eller flockbeteende.
Mycket talar för att den svenska lagstiftningen behöver uppdateras ordentligt när det gäller mobbning och “kränkande särbehandling”, så att företag och organisationer tvingas agera kraftfullare och utsatta personer bör också lättare kunna stämma sin arbetsgivare…
Läs artikel i Dagens Nyheter här.
Postat i:Politik
