Stefan Nilsson – idrott och politik

Ikon

Just another WordPress.com site

Otrolig vändning gav Manchester City första ligasegern på 44 år

Den sannolikt mest dramatiska avslutningen nånsin i engelska ligan gav Manchester City en enormt efterlängtad ligaseger. City vände 1-2 till 3-2 mot Queens Park Rangers under fem heta övertidsminuter och vann ligatiteln för första gånger sedan 1968.

Förutsättningarna inför slutomgången var att City i sin match måste ta lika många poäng som United. När ordinarie tid var slut i de två matcherna ledde United med 1-0 borta mot Sunderland och City låg under med 1-2. Allt tydde på att United skulle vinna ännu en ligagatitel, när vändningen kom…

Sergio Aguero avgjorde med sitt klassmål, framspelad av Mario Balotelli, som gav 3-2 i näst sista minuten. Han har varit Citys effektivaste målskytt under säsongen och dess viktigaste spelare tillsammans med mittbacken Vincent Kompany och målvakten Joe Hart. Aguero  - som i spelstilen påminner en del om sin svärfar Diego Maradona –  är en extremt hårt jobbande anfallare som alltid ger 100 procent och det var logiskt att han blev matchvinnare.

Om Aguero var en ganska väntad matchhjälte så var Edin Dzeko en mer oväntad. Bosniern har spelat relativt lite de senaste månaderna, men det var han som tog tillvara och nickade in Silvas hörna till 2-2 med fyra minuter kvar av övertiden. Det var Citys allra sista möjlighet att kunna vända matchen. Dzeko har en viktig spetskompetens genom sitt starka huvudspel och hans mål öppnade upp för segermålet därefter.

Matchens lyckligaste person  måste vara Citys mittback Joleon Lescott. Hans hjärnsläpp som ledde till 1-1 såg ut att ge United guldet, eftersom laget var tvunget att vinna. City tappade det mesta av sitt spel efter hans ”nickpassning” fram till Djibril Cisses 1-1. Laget gjorde en av sina svagare insatser under säsongen, förmodligen tyngt av enorma förväntningar från supporters och sig själva. Men med ett bollinnehav på 80 procent och klart fler målchanser var segern rättvis.

City är en mycket värdig seriesegrare, men en marginal med åtta mål i bättre målskillnad än kollegan United visar hur jämnstarka lagen är. De två manchesterlagen har varit särklassiga i år – avståndet mellan dem och trean Arsenal var hela 19 poäng. Citys tränare Roberto Mancini har metodiskt byggt upp ett väloljad lagmaskin av individuella stjärnor. Det ska bli spännande att följa kampen mellan City och United kommande säsonger…

Artiklar i DN här, härhär och här.

Artiklar i SvD här, här, här och här.

Postat i:Idrott

Ett litet steg framåt för syn- och hörselskadade i Stockholm

Ibland händer det även för oppositionspolitiker att förslag man lägger leder till konkret resultat. I september lade jag en skrivelse i kommunstyrelsen om att alla syn- och hörselskadade ska ha rätt till hjälp av heminstruktör. Så är det inte idag, eftersom hälften av Stockholms stadsdelsnämnder inte erbjuder denna service till personer under 65 år. Men nu ser det ut att bli verklighet…

Insatsen är billig för kommunen och mycket värdefull och uppskattad av de berörda. Heminstruktörer kan ses som en ”hjälp till självhjälp” för syn- och hörselskadade. Heminstruktörerna ger bl. a. råd om användningen av syn- och hörselhjälpmedel, förmedlar kontakter med sjukvården och andra myndigheter, hjälper till med orienteringsträning i närmiljön och vart man vänder sig för att få del av särskilda insatser.

I svaret på min skrivelse föreslår stadsledningskontoret att alla stadsdelar ska erbjuda syn- och hörselskadade från 20 år och uppåt hjälp av heminstruktörer. Förslag från stadsledningskontoret brukar vara förankrade hos majoriten (M, FP, C, KD) och många fler personer kommer nu att få tillgång till tjänsten och det är glädjande.

Däremot är det tråkigt att personer på vård- och omsorgsboenden (äldreboenden) inte kommer att erbjudas att träffa heminstruktör. Stadsledningskontoret menar att heminstruktörerna vid behov kommer att instruera personalen på sådana boenden. Men det är inte detsamma som ha direktkontakt med instruktören som sitter inne med kompetensen.

I skrivelsen föreslog jag att alla som bor på vård- och omsorgsboenden ska erbjudas tjänsten. Stadsledningskontoret och den moderatledda majoriteten, vill alltså, tyvärr, inte gå så långt. När vi hamnar i majoritet avser vi att ändra på det, så att alla – oavsett boendeform – erbjuds den här viktiga servicen.

Artiklar i DN härhär, här, här och här.

Postat i:Politik

Ett halvår kvar till valet i USA och Obama har kopplat grepp

Det var igår den 6 maj exakt ett halvår kvar till USA väljer president. Det är sedan en kort tid klart att det blir att Massachusetts f d guvernör Mitt Romney som ställs mot president Barack Obama. I lördags hade Obama valupptakt med två passionerade tal i Ohio och Virginia, två stater som kommer att bli avgörande för valutgången.
 
Det ser bra ut för Barack Obama. Presidenten har hittat ett enkelt effektivt tema att bli återvald på – att alla ska ha en rimlig chans att skapa sig ett bra liv och att alla, även de rikaste i samhället, måste bidra. Detta kontrasterar han mot Romneys politik med stora skattesänkningar för rika, företag och stora sociala nedskärningar m m. Obamas budskap går hem bra, enligt mätningar på hur väljarna svarar på budskapen.
 
Obama leder stadigt med 2-3 procent nationellt i genomsnitt i opinionsmätningarna med Romney. Men ser man delstat för delstat ser det ännu bättre ut. Obamas kampanj är inriktad på ett tiotal delstater och kampanjen är upplagd utifrån att han ska bli omvald även om han (mot förmodan) skulle förlora nationellt i antal röster (”the popular vote”).
 
Valet av de två delstaterna för kampanjstarten var alltså noggrant valda. Det är ju antalet elektorsröster som valet handlar om, där vinnaren i en delstat tar alla elektorsrösterna i delstaten. Obama leder knappt men klart i både Ohio och Virginia, som han för övrigt vann klart 2008. Skulle han vinna dem blir han sannolikt omvald. även om han t ex skulle få 1-2 procent färre röster nationellt (t ex Romney 51 – Obama 49).
 
En illustrerande bild från realclearpolitics.com visar läget i samtliga delstater, utifrån opinionsmätningarna i varje delstat. Blå färg är säker eller trolig vinst för demokraterna och röd är motsvarande för republikanerna. Det krävs 270 elektorsröster för att bli vald. ”Toss ups” – delstater där det är jämnt – är märkta med grå färg. I många av de delstater som bedöms som ”toss ups” leder Obama ganska klart.
 
Om Obama vinner delstaterna som ger honom 253 elektorsröster (de mörkblå och ljusblå) så behöver hann alltså bara 17 röster till. De fyra delstater av ”toss-ups” där han nu leder klart har tillsammans 55 elektorsröster; Ohio 18, North Carolina 15, Virginia 13 och Colorado 9. Skulle han t ex vinna Ohio och förlora de övriga tre så skulle han få 253 + 18 = 271 elektorsröster och bli president. Om han skulle förlora Ohio men vinna två av de övriga tre så blir han också vald. Romneys problem är alltså att han måste vinna nästan alla delstater han har chans att vinna för att bli vald. Obama behöver bara vinna några av de jämna delstaterna för att bli president.
 
Artiklar i DN här, här, här, här och här.
 
Artiklar i SvD här, härhärhär och här.

Postat i:Politik

Export av miljöteknik bättre än import av sopor

I en debattartikel, i Svenska Dagbladet i förra veckan, skriver jag tillsammans med Miljöpartiets landstingsråd Raymond Wigg att Stockholmsregionen och företag som Fortum bör bidra med export av god miljöteknik och hållbara lösningar istället för sopimport. Fortum ska nämligen börja importera sopor från Neapel – 6 miljoner kg per år – och bränna dem i Stockholm. E-On bygger också ut sin kapacitet att bränna sopor. Utvecklingen oroar och det är nödvändigt att Stockholms politiker sätter ner foten.

I en replik svarar Fortum Värmes miljöchef Ulf Wikström att soporna minsann inte är osorterade, att det är bättre än att deponera och därför är klokt att importera och bränna dessa enorma mängder sopor. Fortum Värme är samägt av Stockholm stad och man kan utgå från att politiken har stöd av den moderatledda majoritet som styr Stockholm.

För oss i Miljöpartiet är det helt fel väg att gå att skicka enorma mängder sopor över hela Europa för att brännas i Stockholm och Sverige. Enligt EU:s direktiv för hur avfall ska hanteras gäller att avfall i första hand ska återanvändas, i andra hand återvinnas och i sista hand omhändertas på ett säkert sätt.

I en slutreplik, publicerad igår, konstaterar Raymond Wigg och jag att storskalig sopförbränning kan aldrig vara förenligt med ett hållbart samhälle. Då är det direkt motstridigt att importera sopor och vi ska inte vara aktiva i en sådan bakåtsträvande utveckling. Visst är förbränning bättre än deponi, men återvinning kompletterad med förnyelsebar energi har klart lägst klimatpåverkan. Dessutom ska all deponi inom EU vara förbjuden till år 2015, då alla EU-länder ha byggt upp sina sopsorteringssystem.

Varken ekonomiskt eller miljömässigt är det hållbart att importera sopor. Sveriges och Stockholm bör i stället exportera vår världsledande miljöteknik och kompetens för att bygga upp resurshanteringen i Italien och i andra länder.

Artiklar i DN härhär och här.

Artiklar i SvD här, här och här.

Postat i:Politik

Oroande varningssignal om dödsfall bland äldre på servicehus

SvD har granskat antalet dödsfall på servicehuset Väduren 2008-2009, efter att de boende meddelats att deras boende skulle omvandlas till trygghetsboende och att de skulle tvingas flytta. Artiklarna lyfter fram fakta som inte tidigare kommit fram i debatten och är en allvarlig varningsignal.

SvD skriver att halvåret efter flyttbeskedet den 16 september 2008 avled 15 personer, elva kvinnor och fyra män enligt uppgifter från folkbokföringen. Det är dubbelt så många som under samma period 2007–2008 och tre gånger så många som två år före. Artiklarna i SvD visar på en oroande utveckling, där de äldres behov av stöd och insatser kommit i andra hand.

Igår lämnade jag in en interpellation, med ett antal frågor till Joakim Larsson (M), som i och för sig inte var äldreborgarråd 2008-09, men är ansvarig för äldrefrågorna sedan valet 2010.

Mina frågor till Joakim Larsson:

  1. Har du för avsikt att utreda det eventuella sambandet mellan nedläggningen av servicehuset Väduren och antalet dödsfall där?
  2. Hur följer du upp erfarenheterna från andra omvandlingar av servicehus?
  3. Vad händer med de tidigare aviserade omvandlingarna av servicehus till trygghetsboenden?
  4. Vilka garantier kan du ge för att servicehus ska finnas kvar som boendeform?

Artiklar i SvD här, här och här.

Postat i:Politik

Bostadsförmedlingen viktig för att minska hemlösheten

Stockholm Bostadsförmedling har en viktig roll i arbetet med att kunna minska hemlösheten. Den får idag drygt 300 lägenheter per år av de allmännyttiga bostadsbolagen, till personer som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Tack vare detta kan Stockholm hålla hemlösheten på oförändrad nivå, men för att kunna minska hemlösheten rejält behövs betydligt fler lägenheter än så.

I förmiddags besökte jag Stockholms Bostadsförmedling, tillsammans med Elin Odesson, politisk sekreterare, och fick en intressant föredragning om deras arbete av Christer Ericsson, vice VD, och Marju Mäkitalo. Förmedlingen har en god överblick – tillsammans med socialnämnden enhet för hemlösa – över hemlöshetssituationen och kan användas mer i arbetet för att minska hemlösheten.

Vi i Miljöpartiet har under flera år krävt att fler bostäder tas fram och att en rätt till fast bostad införs. Hemlösheten för väldigt många beror på att de nekas bostad, trots att de ofta har köat länge för bostad. Det här måste vi ändra på. Vi har tagit fram ett förslag som innebär 1200 extra lägenheter under fyra år, för att minska hemlösheten.

Artiklar i DN här och här.

Artiklar i SvD här och här.

Postat i:Politik

Djokovic den svåraste att möta någonsin

Man måste känna med Rafael Nadal, som var så nära att vinna finalen i Australian Open. Novak Djokovic är världens bäste spelare, men bollen Nadal slog bort i egen serve vid ledning 4-2 och 30-15 i avgörande set innebar matchens vändning. Nadal hade Djokovics planhalva helt öppen och slog en relativt enkel passering strax utanför linjen. Djokovic bröt i Nadals serve och gick sedan inte att hejda – han vann avgörande set med 7-5 i historiens längsta grand slam-final (nästan sex timmar).

Nadal är utan tvekan en av de största genom tiderna, med sina 10 grand slam-titlar. Djokovic är långt efter fortfarande i det avseendet, med fem grand slam-titlar varav de tre senaste (Wimbledon, US Open före denna). Och håller han sig frisk är det inte uteslutet att han kan vinna alla fyra grand slam-turneringarna i år, i så fall första gången sedan 1969 (Rod Laver, som för övrigt har gett namn åt arenan som finalen spelades på).

Djokovic har flyttat fram tennisen en nivå sedan han fått alla bitar att falla på plats i sitt spel för drygt ett år sedan. Han har en lite högre högstanivå än Nadal, Federer och de övriga. Han är lika fysiskt stark, snabb och uthållig som Nadal (och Federer) men spelar en tennis som är nästan omöjlig att försvara sig emot när den fungerar. Orsaken är enkel; han slår stenhårt och ”rakt”, nästan utan överskruv och precis över nätkanten, vilket gör att det blir mycket svårt att hinna med när han börjar dirigera runt motståndaren på banan.

Ingen har tidigare lyckats med att kontinuerligt spela på det sättet i kombination med att göra få misstag. Robin Söderling slår också stenhårt och rakt, liksom Tomas Enquist på sin tid. Alla spelare var rädda för att möta dem, eftersom det är/var så svårt att försvara sig när spelet stämmer för dem. Men med den typen av spel tar bollarna – de dagar när inte allt fungerar –  ofta antingen i nätkanten eller flyger strax över baslinjen, eftersom marginalerna är så oerhört små. Ingen av dem har heller vunnit några riktigt stora titlar (än, är väl bäst att tillägga när det gäller Söderling).

Vad som är unikt med Djokovic är kombinationen av atletism och att han lyckas spela sitt oerhört svåra hårda och raka spel kontinuerligt och upprepa det gång på gång i stora finaler. Nadal, Federer, Murray m. fl. har en stor utmaning framför sig…

Artiklar i Aftonbladet r, här och här.

Artiklar i DN här och här.

Artiklar i SvD här och här.

Postat i:Idrott

Stockholmarna förtjänar sin Klarabiograf

I en krönika i SvD konstaterar Karoline Eriksson korrekt att Stockholmarna har blivit ”blåsta på sin bio”. Klarabiografen byggdes 2007 för fem miljoner kr ur Stockholms stads kompetensfond och skulle visa filmer som inte kunde ses någon annanstans. Nu har Stockholms borgerliga majoritet sett till att den ska drivas av SF.

SF kontrollerar 90 procent av biograferna i Stockholm. När bion, som ligger i Kulturhuset, nu nyöppnar visar SF tre filmer som också kan ses på en rad SF-biografer runt om i stan; ”My week with Marilyn”, ”Tyrannosaur” och ”En katt i Paris”.

När Klarabiografen invigdes 2007 sa programproducenten Hanna Karlsson att ”här har vi den arena som alla efterlyst för den film som inte visas på andra biografer”. Så kommer det inte att bli. Kulturhusets chef Eric Sjöström och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP), den senare huvudansvarig som jag ser det, tycker att det är en utmärkt idé att SF får driva även Klarabiografen,. Nu blir SF:s nästan totala dominans ännu större.

Det fanns minst två andra möjligheter till fortsatt kommunal drift; att låta aktörer inriktade på kvalitetsfilm driva den. Både Folkets Bio och Folkets Hus och Parker var intresserade av att driva biografen, men fick nej. Båda dessa alternativa kedjor för kvalitetsfilm hade kunnat erbjuda filmer som inte kan ses någon annanstans.

Avslutningen på Karoline Karlssons krönika är träffsäker: ”Grattis SF Bio. Och kondoleanser till alla stockholmare som har blivit blåsta på den avancerade, fram tills nu oberoende biograf ni själva har betalat.”

Har nu möjligheten att Klarabiografen kan bli en bio för kvalitetsfilm helt försuttits? Nej, faktiskt inte, eftersom avtalet med SF löper ut i januari 2014. Från Miljöpartiets sida kommer vi att kräva att Klarabiografen fr o m 2014 ska drivas av alternativa aktör/er som visar kvalitetsfilm som inte kan ses på andra biografer.

Artiklar i DN här, här, här, här, här, här, här och här.

Artiklar i SvD här, här, här, här, här, här, här, här och här.

Postat i:Politik

Trängselavgifter på Essingeleden tar bort köerna

I en debattartikel i DN argumenterar fyra trafikforskare för införande av trängselavgifter på Essingeleden. Trängselavgifter skulle ta bort köerna där och samtidigt minska biltrafiken i innerstaden. Förslaget har drivits av oss i Miljöpartiet i flera år och kanske har det nu öppnats en möjlighet för att de kan bli verklighet…

I artikeln konstaterar de fyra debattörerna att trafikminskningarna av trängselavgifter på Essingeleden skulle bli mycket stora. En avgift på 20 kr under högtrafiktid skulle minska antalet bilpassager med 13 procent på vägen och få bort köerna där. Det skulle ge en en direkt tidsvinst för den återstående trafiken motsvarande mer än 20.000 timmar i bilkö varje dag. Omräknat i arbetstid motsvarar det 2.500 heltidstjänster (!). De samhällsekonomiska kostnaderna är trängsel är med andra ord enorma.

Trängselavgifter på Essingeleden skulle också minska biltrafiken i innerstaden. De fyra forskarna skriver att när leden korkas igen sprider sig köerna från påfarterna flera kilometer ut i kringområdena och drabbar där all trafik. Även den biltrafik som inte är på väg mot Essingeleden drabbas och detta är orsaken till trängseln på Södra länken.

Ett huvudargument för de som vill ha motorvägen Förbifart Stockholm är att den behövs för att ta bort köerna på Essingeleden. Detta är ett enormt dyrt sätt att minska köer som enkelt kan minskas med trängselavgifter. De 30-40 miljarder som Förbifarten kostar behövs till investeringar i mer och bättre kollektivtrafik; pendeltåg, tvärbana, tunnelbana och spårväg.

Artiklar i DN härhär, härhärhär och här.

Artiklar i SvD härhär och här.

Postat i:Politik

Klokt av Djurgården att släppa idén om arena på Östermalms IP

Djurgården Fotboll har meddelat att de släpper idén att bygga en fotbollsstadion på platsen där Östermalms IP ligger. Beslutet var inte oväntat och är mycket glädjande för breddidrotten och Nationalstadsparken. 

Sedan 2008 har vi i Miljöpartiet påtalat det orimliga i att bygga en ny arena på Östermalms IP eller göra Stadion till en ren fotbollsarena. Vi har dessutom varit det enda parti som vågat säga nej till förslaget om arena på Östermalms IP. Övriga partiet har sagt ja med vissa förbehåll (M, FP, C, KD) eller duckat (S, V).

Östermalms idrottsplats ligger i Nationalstadsparken och är en av Stockholms två finaste och mest använda (Zinkensdamm är den andra) och nu kan den fortsätta att utvecklas. ÖIP är träningsplats för bl. a. tusentals långfärdsskridskoåkare, friidrottare och skolbarn från omkring 20 skolor. Den har dessutom regionens enda tävlingsbana för skridsko och är väldigt utnyttjad under allmänhetens åkning under vintern. Den är också nödvändig för att kunna genomföra DN-galan, Finnkampen, SM och andra elittävlingar i friidrott på Stadion.

Det är positivt att Djurgården för egen del kommit fram till att ett sådant projekt inte skulle hålla ekonomiskt, vilket nog många i klubben ansett internt hela tiden, även innan man påbörjade den utredning som nu avslutats. Projektet har varit orimligt från början, med stora ekonomiska risker för klubben och för övrigt också för Stockholms stad.

Många av de skäl som Djurgården nu på sin hemsida ärligt anför för att avbryta planerna är i princip samma som dem vi i Miljöpartiet har fört fram de senaste två åren:

1. Betydelsen av ÖIP för det lokala föreningslivet, barn och ungdomar är alltför stort.
2. Det stora antalet befintliga idrottsverksamheter på ÖIP.
3. En flytt av verksamheterna, exempelvis till Stadion, måste bekostas av Djurgården, vilket det saknas medel till.
4. Det är tveksamt om det går att hitta en fungerande alternativ för den omfattande skridskoverksamheten på ÖIP.
5. Platsen har ett stort historiskt och kulturellt värde.
6. Många föreningar är negativa till en eventuell flytt från ÖIP.
7. Miljöorganisationerna är väldigt negativa till planerna på en ny arena på ÖIP.
8. Övriga intressenter och boende generellt är negativt inställda till Djurgårdens planer.

Artiklar i DN här, här, härhärhär, här och här.

Artiklar i SvD här, här och här.

Postat i:Politik

Stockholmspolitiker och gruppledare för Miljöpartiet de Gröna, tidigare socialarbetare och sportskribent. Särskilt engagerad i sociala frågor, idrott, kultur och klimat. Skriver framför allt om svensk politik, den politiska utvecklingen i USA och internationell fotboll.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.